Värdera varulagret vid bokslut enligt K2 och K3

Lägsta värdets princip

Varulagret värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Nettoförsäljningsvärdet är det pris varan kan säljas för minus de försäljningskostnader som återstår. Har marknadspriset fallit under vad varan kostade att köpa in är det marknadspriset som gäller, aldrig tvärtom. Principen prövas vid varje bokslut, även när inget särskilt har hänt.

Inkurans är en bedömning, inte en beräkning

Inkurans är risken att varor inte kan säljas till normalt pris: utgångna artiklar, brutna serier, säsongsvaror som blivit över. K2 löser det med en schablon på tre procent av det inventerade anskaffningsvärdet, vilket sparar arbete men inte anpassar sig till verkligheten. K3 kräver en verklig bedömning per artikel eller varugrupp.

Ett lager där samma varor legat kvar i flera år klarar sällan en K3-prövning, hur oförändrat schablonvärdet än ser ut i K2.

Inventeringen är underlaget

Lagervärdet ska bygga på en inventering per balansdagen, dokumenterad så att den går att följa: artikel, antal, pris per enhet och summa. Ett lagervärde som bara hämtas ur lagermodulen utan avstämning mot en fysisk räkning håller inte som underlag. Differenser mellan systemsaldo och räknat saldo bokförs som lagerförändring på 4960 och ska kunna förklaras.

Så rättar du

Har lagret värderats för högt, exempelvis genom att inkurant material tagits upp till fullt anskaffningsvärde, justeras värdet ned mot 4960 i det bokslut där felet upptäcks. Rör felet ett redan fastställt bokslut och beloppet är väsentligt behöver effekten redovisas som en rättelse av tidigare års fel enligt det regelverk företaget tillämpar, inte gömmas i årets lagerförändring. Är felet i stället bara en felräkning i inventeringslistan räcker en ny beräkning med underlaget bifogat till rättelseverifikationen.